Sveriges mål är att fördubbla elanvändningen till år 2045. Hur realistiskt är detta mål? Vad krävs för att nå dit?
– Regeringen har fastställt ett planeringsmål på 300 TWh till 2045 i den energipolitiska inriktningspropositionen, vilket ligger inom ramen för de scenarier med högre förbrukning i den långsiktiga marknadsanalysen som Svenska kraftnät tar fram i sina långsiktiga marknadsanalyser. För vår nätplanering är det dock avgörande att veta var den ökade produktionen och förbrukningen kommer att ske. Behoven förändras kontinuerligt, vilket kräver att vi anpassar och prioriterar vår projektportfölj. Det är också viktigt att påpeka att målet förutsätter en omfattande utbyggnad av elproduktionen, något som ligger utanför Svenska kraftnäts kontroll.
Vi ser att det just nu krävs enorma satsningar och utbyggnader av stamnätet. När gjordes en sådan utbyggnad senast? Står vi inför andra utmaningar nu än då?
– Mellan åren 2020 och 2040 ska vi bygga ut och förnya 8000 kilometer ledning och 200 stationer; det är en historisk utbyggnad. Senast en lika omfattande utbyggnad genomfördes var på 70- och 80-talen, då stamnätet byggdes ut med produktionsanläggningarna för kärnkraften. Flera faktorer driver det stora behovet av nätutbyggnad. Bland annat ett åldrande nät som närmar sig sin livslängd på cirka 80 år, industrins omställning, elektrifieringen av transport och tillväxt i städer. Vi ser också mer omfattande och komplexa utmaningar än på 70- och 80-talen, delvis på grund av miljöbalken, plan- och bygglagen samt det kommunala planmonopolet. Även upphandlings- och säkerhetslagstiftningen har blivit mer omfattande.
Vad är det som gör att utbyggnaden tar lång tid? Vilka är flaskhalsarna?
– Den längsta delen av nätutbyggnaden är nätplanering och tillståndsprocesser. Planeringen försvåras av osäkerhet kring vilka av de många inkommande ansökningarna som faktiskt blir av, särskilt med nya produktionsplatser och industrins snabbt ökande elbehov, vilket ingen kunde förutspå. Ledtiderna är långa eftersom flera tillståndsprocesser sker i följd: först linjekoncession hos Energimarknadsinspektionen, sedan markåtkomst hos Lantmäteriet. Nästan alla koncessionsbeslut överklagas till regeringen. Dessutom krävs fler tillstånd från exempelvis länsstyrelser, vilket kan bli komplext för stamnätsledningar som sträcker sig upp till 50 mil och berör flera län, kommuner och markägare. Efter tillstånden tar entreprenaden ytterligare cirka två år.
Ledtiderna för att bygga nya kraftledningar har tidigare legat på i snitt 14 år. Ni har lyckats sänka den siffran till 8,5 år i den senaste årsredovisningen. Hur mycket mer behöver ledtiderna förkortas?
– Om man ser till industrins behov hade processen behövt gå på fyra fem år, men det är troligen orealistiskt, om man jämför med annan samhällsviktig infrastruktur och ser till de demokratiska processer som är viktiga för medborgarna, vilka påverkas av de intrång som el-infrastruktur, i likhet med annan infrastruktur, medför. För att kunna bygga ut nätet i tid arbetar vi aktivt med gemensam nätplanering tillsammans med regionnätsbolagen, vi har utvecklat anslutningsprocessen för att få in bättre underlag och vi har regional närvaro för att kunna ha en dialog om behov och lösningar.
Vilket stöd från politikens håll krävs för att ni ska ha möjlighet att bygga ut elnätet för att stötta det fördubblade elbehovet på 300 terawattimmar till 2045?
– Det är ett stort antal beslut som behöver komma på plats, konstaterar Katarina Larsson, bland annat:
- Elproduktionen måste öka och olika regioner behöver förbättra sin självförsörjningsgrad. Det behövs konkurrenskraftiga och långsiktiga villkor för elproduktion.
- Regeringen bör genomföra förslagen i Klimaträttsutredningen.
- Regeringen behöver säkerställa att tillståndsprocesserna tar hänsyn till system- och beredskapsperspektivet.
- Befintligt nät och befintliga stationer har pekats ut som riksintresse av MSB. Arbetet behöver fortsätta att peka ut strategiska regionnätsledningar och strategiska passager för utbyggnad.
- I det Nato-relaterade arbetet med att förstärka samhällsviktiga investeringar måste elnätet också inkluderas i en regional eller storregional planering.
