Jag har fått berättat för mig om Maarja i Tallinn. Under sovjettiden tvingades hon, tillsammans med många andra, stå timme efter timme i brödkö. Ibland hade hon tur och fick tag på lite bröd, men lika ofta tog det slut innan hon kom längst fram i kön. Maarja gick då hem tomhänt, men med en växande övertygelse om att hennes barn skulle få växa upp i ett annat land.
Det finns platser i Europa där historien inte är avlägsen. Där den känns i väggarna, på gator och torg och fortfarande syns i människornas blickar. Hela Baltikum är en sådan plats.
I Estland, Lettland och Litauen har friheten aldrig varit självklar. Den är vunnen och ständigt värd att försvara. Självständigheten från Sovjet 1991 är för balterna mer än en historisk händelse, den är också ett löfte till nästa generation.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har de baltiska länderna
åter blivit Europas frontlinje. De varnade tidigt för hotet från öst och rustade när andra tvekade. De investerade i totalförsvar och civil beredskap för att överleva.
Med dem delar vi Östersjön såväl som hotbilden. Precis i fallet med Ukraina är Baltikums säkerhet vår säkerhet.
Frihet kräver styrka. Ett land som inte kan försvara sina gränser kan inte fullt ut värna sin demokrati. Därför är det ingen slump att de baltiska länderna hör till de tydligaste rösterna för ökade försvarsanslag och ett uthålligt stöd till Ukraina. De vet vad ofrihet kostar.
Samtidigt har de visat att motståndskraft handlar om mer än militär styrka. Estland har byggt en digital statsförvaltning i världsklass, där effektivitet och transparens stärker både ekonomin och säkerheten. Det är en påminnelse om att starka institutioner är en del av försvaret.
Baltikum visar också att säkerhetspolitik inte är en fråga för några få. Kvinnor leder, fattar beslut och tar ansvar. Försvar och trygghet rör vår frihet, vår vardag och våra barns framtid. Det angår oss alla.
När vi talar om försvarsanslag och strategier är det lätt att glömma människor som likt Maarja stod i brödköerna och har levt under det ryska förtrycket. Det är för henne och alla framtida medborgare som försvaret av friheten måste tas på allvar.
Baltikum är inte Europas periferi, det är frihetens frontlinje, som ligger närmare Sverige än vi ibland vill inse.
