Under 1960-talet blev de politiska skiljelinjerna i världspolitiken tydliga. Medan Socialdemokraterna fokuserade på stora, globala engagemang, drev Högerpartiet linjen att Sveriges framtid hörde hemma i Västeuropa. Margaretha af Ugglas internationella erfarenheter gav henne ett djupt personligt engagemang för frihetens villkor i Europa.
Inom Moderaterna var hon en av dem som betonade vikten av ett större europeiskt engagemang, även när det mötte motstånd. Under 1970- och 80-talen hämmades debatten om Europa med hänvisning till borgerlig samling och en ovilja att utmana den S-märkta doktrinen om neutralitet och alliansfrihet. Men af Ugglas och andra yngre moderater vägrade acceptera att Sverige skulle förbli en passiv randstat i Europas utkant.
Särskilt tydligt blev detta i synen på Öst- och Centraleuropa. Medan stora delar av det politiska etablissemanget var mer eller mindre passiva inför kommunismens förtryck, tog Moderaterna aktiv ställning för rätten till frihet och demokrati för dem som levde bakom järnridån.
Margaretha af Ugglas var tidigt engagerad i Baltikumfrågan. Redan 1983 talade hon i riksdagen om de baltiska staternas situation och bröt den tystnad som kännetecknade det svenska förhållningssättet. Hon hade kontakter med oppositionella krafter i Östeuropa, och i artiklar och rapporter beskrev hon kommunismens verkliga ansikte – långt från de propagandabilder som försvarades av delar av den svenska vänstern.
När Sovjetunionen föll och de baltiska staterna återtog sin självständighet, stod Moderaterna redo. Som utrikesminister åren 1991–1994 spelade af Ugglas en central roll i att snabbt erkänna Baltikum och bygga upp bistånd, personkontakter och institutionellt stöd.
Samtidigt blev frågan om det svenska EU-medlemskapet allt viktigare. Sambandet var uppenbart: ett starkt EU var en förutsättning för fred, demokrati och solidaritet med de nya staterna i öst. När Sverige slutligen blev medlem i EU 1995 var det kulmen på ett arbete som pågått i decennier.
I dag tas vårt EU-medlemskap ofta för givet. Men historien visar att det krävdes politiskt mod och uthållighet för att ta Sverige dit. Högern såg tidigt vad andra vägrade se: att Europas framtid inte kunde byggas på isolering eller tystnad inför förtryck.
Margaretha af Ugglas och hennes generationskamrater slogs för ett starkt Europa utifrån övertygelsen om att frihet måste försvaras, även när det kostar.
Det är ett arv att vara stolt över – och ett ansvar att förvalta.
