Det var november 2019. Stefan Olsson ringde och berättade att han ville kliva av som regionstyrelsens ordförande i Uppsala. Under våren hade han blivit utbränd och rehabiliteringen skulle ta tid. Emilie Orring var mammaledig med sitt andra barn, men nu var hon tvungen att bestämma sig snabbt. Skulle hon kandidera som gruppledare eller inte? Och till rollen som regionstyrelsens ordförande?
Det var många frågor i tankarna de efterföljande dagarna.
- Att vara småbarnsförälder samtidigt som jag är ytterst ansvarig för regionen? Men stödet från gruppen och från hemmet gjorde det enklare för mig att kliva fram, fortsätter hon.
Emilie Orring tillträdde officiellt som regionstyrelsens ordförande för ett år sedan. Fokus var att förverkliga den blågröna plattformen för Region Uppsala. Regionen hade under en längre tid dragits med stora bekymmer. Vårdköerna ökade, kostnadsutvecklingen för vården hade dragit iväg och det fanns ingen sammanhållen budgetprocess, trots att det tidigare S-styret hade höjt skatten med 1 miljard kronor.
- Det saknades inte arbetsuppgifter, om jag uttrycker mig försiktigt. Jag var inställd att förverkliga det vi hade gått till val på och få ordning på ekonomin utan att höja skatten, säger Emilie Orring.
Samtidigt som de blågröna partierna inledde förhandlingarna för budgeten för nästkommande år började situationen med Covid-19 att förvärras. Smittspridningen hade ökat i Kina och spridit sig utanför landets gränser. Det var inte en fråga om utan när viruset skulle nå Sverige. Allt mer av dagarna började fyllas med pandemirelaterade möten.
Trots ett mycket ansträngt läge lyckades sjukvården att under krisens första fas snabbt bygga ut antalet intensivvårdsplatser. Under våren var Region Uppsala en av tre regioner som lyckades upprätthålla lagkravet om mammografi, samt upprätthålla screening av cervixcancer.
- Sett ur backspegeln tycker jag att vården klarade av att skala upp intensivvården och att vår region i samverkan med andra lyckades få loss skyddsutrustning till medarbetarna.
Hon fortsätter:
- Det stora orosmolnet, som håller mig vaken ibland om nätterna, är hur vi säkerställer att personalen får tid till återhämtning. De har gjort ovärderliga insatser men har fått jobba på övertid, särskilt under hösten. Vi var första regionen med lokala råd och var tvungna att aktivera krislägesavtalet för delar av Akademiska sjukhuset. Vi har väldigt högt ställda ambitioner när det gäller arbetsgivarpolitiken. Jag är stolt över att vi har lyckats förhandla fram bättre villkor för sjuksköterskor och undersköterskor inom t.ex. intensivvården. Men, villkor handlar mer än bara lön. Det handlar om återhämtning.
Satsningar på personalen förutsätter ordning och reda i ekonomin.
- Samtidigt har vi den ekonomiska verkligheten som vi har trots att vi börjat med att städa upp efter det tidigare styret. För att kunna satsa på medarbetarna måste vi därför fortsätta med arbetet med ordning i ekonomin. Det låter rätt banalt. Ett led i det är att inte bygga nya permanenta verksamheter som finansieras med tillfälliga statsbidrag, säger Emilie Orring.
Vilket är det främsta tipset du vill ge till någon som hamnar i en liknande situation som du gjorde under 2019?
- Ge inte ett snabbt svar. Men, stå inte tillbaka om du känner att du vill ta klivet framåt. Omge dig med kloka personer som inte bara säger ja till allt, utan som även utmanar ditt intellekt. Att vara regionstyrelsens ordförande är att ha det yttersta ansvaret, men du kan göra ett mycket bättre jobb om du har en bra grupp och om du har stöd hemifrån för att kunna få ihop livspusslet.
