Hur kom det sig att du började med roadracing?
– Min morbror har tidigare tävlat i roadracing och bad min mamma följa med för att få lite extra hjälp under ett långlopp på sex timmar. Under tävlingshelgen såg de lite mindre hojar och min morbror tänkte direkt att det skulle vara något för mig, medan min mamma var lite osäker eftersom hon egentligen är hästtjej. Det slutade med att jag fick provköra en Honda 100 och blev helt fast.
Vad gillar du med sporten?
– Först var det främst adrenalinkicken, men det har utvecklats till så mycket mer. Den mentala styrkan som faktiskt krävs är enorm. Att våga lita på hojen och sin egen förmåga är inte alltid så lätt. Samtidigt måste man kunna lägga undan alla tankar och bara fokusera på körningen för att kunna prestera. Det har framför allt hjälpt mig med skolan, eftersom man även där behöver kunna fokusera för att nå bra resultat.
Hur ser du på de risker som finns med roadracing?
– Krascher är väldigt vanliga i roadracing, dock handlar det sällan om stora skador, utan som i många sporter är det vanligast med en stukning eller blåmärken vid en krasch. Detta mycket tack vare att man har jobbat i många år med att få roadracing att bli en så säker sport som möjligt. Jag känner att många tror att det är en farligare sport än vad den egentligen är. Vi har så många regler och skyddsutrustning som skyddar oss förare, så som airbag i skinnstället. En helt fantastisk utveckling!
Hur är det att vara tjej i en mansdominerad sport?
– Från början tyckte alla att det var väldigt kul med en ny tjej i sporten, tills jag faktiskt blev duktig. Då tyckte inte lika många att det var så roligt längre.
Hon upplever att det finns mycket avundsjuka i sporten.
– Det är tyvärr en väldigt dyr sport och alla kämpar med att ha råd med den bästa utrustningen och vinterträning utomlands. Som tjej upplever jag att detta blir extra tydligt då många uttrycker sig nedvärderande mot mig. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag har fått höra att jag är “duktig för att vara tjej”.
Hammarberg berättar att tävlingsledningen kan uttrycka sig på ett exkluderande sätt på exempelvis förarmöten, genom att t.ex. säga ”hörni killar”.
– Det spelar ingen roll om det endast är manliga förare i just den klassen, men jag anser att det blir väldigt exkluderande mot alla kvinnor i sporten när man endast vänder sig till killarna när man pratar.
Vad tror du skulle göra att fler tjejer började tävla i roadracing?
– Lyft de tjejer som kör för att få fler kvinnliga förebilder i sporten. Oftast ser tjejer upp till tjejer och killar till killar, vilket gör att om man endast lyfter duktiga män kommer det vara svårt för tjejer att ens få upp ögonen för denna sport. I år har man haft några kvinnor som speakers på tävlingarna, vilket jag tycker är väldigt bra. Det gör att arrangören direkt påminner om att det finns kvinnor i sporten.
Hur ser dina planer för framtiden ut? Kommer du att fortsätta med roadracing?
– Även om det finns vissa nackdelar med sporten så är roadracing något som jag har lagt ner tid, energi och kärlek på. Roadracing är stor del av mitt liv och det är något som jag älskar. Just nu studerar jag i Schweiz men jag kommer ha praktik under nästa säsong, så min plan är att försöka kombinera min praktik med tävlingarna. Senare vore det väldigt häftigt att få testa på att tävla utomlands, gärna på favoritbanan Circuito de Jerez i Spanien, men där är det riktigt hård konkurrens.
