TIDNINGEN MODIG
MODERATKVINNORNA

Förskolans historiska betydelse för jämställdhet, arbetslinje och barns uppväxtvillkor – Del 1

Förskolan är en av de mest uppskattade välfärdstjänsterna i Sverige. Över 95 procent av föräldrarna med barn i 4–5 års åldern väljer att ha sina barn i förskolan. Politiker från alla läger lyfter fram den som en grundpelare i den svenska modellen och konceptet har till och med gått på export. Blandningen av pedagogiskt innehåll och barnomsorg som gör det möjligt att kombinera familje- och arbetsliv, har bidragit till barns kunskapsutveckling och ett högt arbetskraftsdeltagande bland kvinnor. Denna artikelserie i två delar beskriver den svenska förskolan ut ett historiskt perspektiv. Den första delen handlar om förskolornas födelse och beskriver utvecklingen fram till 1980-talets stora debatt om privata förskolor.
2021-01-14

Som så mycket annat vi uppskattar med Sverige är förskolan inte något inhemskt påfund. Den första Småbarnskolan öppnade redan 1832 efter engelsk modell. Lite senare hämtades inspiration från Frankrike där créches översattes till barnkrubba och mot slutet av 1800-talet etablerades ett antal Barnträdgårdar efter tysk kindergarten-förlaga.

Förskolorna fanns uteslutande i städerna och var till för familjer med särskilda behov så som ensamstående arbetarmödrar. De startades och drevs av bättre bemedlade kvinnor som välgörenhetsändamål med syfte att ge barnen en kristen uppfostran, ordentlig mat, omsorg och en god hygien. Tonvikten vid de olika delarna varierade. Det fanns ingen central läroplan utan verksamheterna präglades av personalens insikter och uppfinningsrikedom.

Under 1800-talet var skolverksamhet, precis som idag, ett område där kvinnors entreprenörskap blommade ut. Frontfigurer som Anna Whitlock i Stockholm och Sigrid Rudebeck i Göteborg startade skolor som gjort bestående intryck på skolsverige. Den pedagogiska idédebatten stod också högt i kurs. Sveriges egen Ellen Key utgav år 1900 boken Barnets århundrade som översattes till 26 språk. Kort därefter, år 1906, öppnade Maria Montessori sin första förskola i Italien och hennes pedagogiska idéer blev omedelbart stilbildande. När de olika pedagogiska inriktningarna i de svenska förskolorna kartlades 1937 hade en av fem montessoriinriktning.

På 30-talet var dock förskolor fortfarande ett begränsat fenomen. Totalt fanns det cirka 120 stycken. Förskolorna prioriterades lägre då staten fokuserade sin kraft på utbyggnaden av folkskolan för äldre barn. Allt fler förskolor övergick samtidigt till kommunal regi. Förskoledebatten skulle dock snart ta fart. År 1932 inledde Socialdemokraterna ett regeringsinnehav, präglat av folkhemsbygget, som skulle pågå i 44 år.

Sigrid Rudebecks Skola startade 1869 och firade 150 års jubileum förra året, Anna Whitlocks skola startades 1873 men kommunaliserades drygt 100 år senare. Den lades dock ned kort därefter. 2016 startades en ny kommunal gymnasieskola i Stockholm uppkallad efter Whitlock; på så sätt kan man säga att Stockholm stad rättat till sitt misstag.

Högt på dagordningen stod befolkningsfrågan och folkhemsideologen Alva Myrdal var en av de som tydligast lyfte fram förskolans roll för att öka barnafödandet. Hon och maken Gunnar förespråkade en stor utbyggnad av så kallade storbarnkammare där barnen skulle vistas medan båda föräldrarna arbetade. Ambitionen var att få bort ”fattigstämpeln” från förskolorna och göra dem till en bred samhällsinstitution. Behovet av kvinnors arbetskraft under kriget gav visserligen förskolorna ett kort uppsving, men efterkrigstiden ledde inte till den förskoleexpansion som Myrdal propagerat för utan den fick vänta ända fram till 70-talet. Istället följde 50-talets hemmafruideal och med den en betoning på hemmets betydelse för barnens bästa. Förskola sågs som ett nödvändigt ont och istället satsade många kommuner på att stötta familjedaghem eller dagmammor som det också kallades.

Först på 70-talet lades de första byggstenarna för den förskola vi känner till idag. Det skedde i samband med att en ny generation kvinnor kom ut på arbetsmarknaden med andra förväntningar på att kombinera arbets- och familjeliv. En bidragande orsak var att sambeskattningen avskaffades 1971. Sammantaget blev det en skriande efterfrågan på förskoleplatser. En systematisk utbyggnad påbörjades med nya tankar om förskolepedagogik.  Utbyggnaden fortsatte under så väl Socialdemokratiska som borgerliga regeringar, men behoven var svåra att möta.

Den entreprenörsanda som gällde i förskolans första tid förbyttes mot detaljstyrning från Socialstyrelsen och kostnaderna skenade. Kring början av 80-talets väcktes därför intresset från en grupp entreprenörer att starta en förskola med inspiration från företagsvärlden. Resultatet blev Pysslingens förskolor. Debatten kring Pysslingen förtjänar sin egen artikel, men man kan minst sagt säga att detta fick Socialdemokraterna att bokstavligen se rött. Regeringen tog fram en stopplag för att förbjuda verksamheten redan innan den var startad. Det visade sig dock att Socialdemokraterna hamnat på fel sida av historien. Stopplagen upphävdes av regeringen Bildt 1991 och Pysslingen driver idag över 100 förskolor.

1990-talet kom att innebära stora förändringar för förskolan. Babyboom, finanskris och budgetsaneringar innebar svåra tider. Förskolefrågan skulle återigen stå i centrum för rikspolitiken och på valdagen 1998 var det frågan om förskoleavgifterna som fällde avgörandet.

 

Fortsättning följer!

Mattias Hallberg
Doktorand i nationalekonomi och forskar om förskolans betydelse för barns kunskapsutveckling
Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på linkedin
LinkedIn