Karin Svanborg-Sjövall har tidigare varit bland annat VD för den marknadsliberala tankesmedjan Timbro och hon är en etablerad samhällsdebattör med rötter i den liberala idétraditionen. Under sin karriär har hon ägnat mycket tid åt att fundera över svensk identitet och varför svenskarna är så företagsamma. När vi frågar henne hur hon först blev intresserad av dessa frågor så pekar hon på två huvudanledningar.
– Det finns ett privat och ett professionellt svar. Det privata är att jag är så gammal att jag var barn före valfrihetsrevolutionen, och därför hade tråkiga egna erfarenheter av en ganska dålig kommunal skola på lågstadiet. Kampen att ta sig därifrån blev definierande för mig, både som person och politiskt.
Svanborg-Sjövall lyfter att rätten att byta skola påverkade hennes syn på makt och bidrog till var hon senare landade politiskt, även om hon då inte tänkte i politiska termer. När hon senare fick ett erbjudande om att bidra till ett projekt om näringslivets opinionsbildning omsattes intresset i ett professionellt engagemang, och det var så hon först kom till Timbro.
– Jag började studera 80-talets avregleringar och insåg att valfrihetsberättelsen, och dess roll i att ena borgerligheten, inte tidigare hade analyserats på djupet. Det arbetet blev en bok.
Vi fortsätter samtalet om hennes roll som statssekreterare och om arbetet med svensk identitet, inte minst när kulturkanon togs fram. Svenskar är, och har historiskt varit, mycket företagsamma. Svanborg-Sjövall menar att det kommer från att Sverige alltid har varit ett kargt och fattigt land där det har krävts samarbete.
– Detta breddas verkligen i kulturkanon, som har ett helt avsnitt som bara handlar om ekonomisk historia, och där är just företagandet jätteviktigt! Historiskt har många svenskar behövt vara entreprenöriella för att överleva. Vi har i Sverige haft självägande bönder längre än de flesta andra europeiska länder. De har fungerat ganska platt och samarbetsorienterat, vilket har påverkat jämlikhetssynen i svenskt företagande.
– I näringslivet är man bra på att ta tillvara erfarenheter från golvet, och avståndet mellan de som arbetar i verksamheten och de som fattar besluten är sällan stort. Det är också, tror jag, en förklaring till att välfärdsföretag ofta är skickligare än offentliga verksamheter.
När vi pratar om framtiden för svensk företagsamhet är Svanborg-Sjövall optimistisk.
– Det var kanske på 80-talet som vi senast såg ett lika starkt fokus på att minska det regelkrångel som svenska företagare upplever. Frågor som länge haft svårt att få genomslag i den politiska debatten står nu i centrum, vilket är viktigt för näringslivet. Vi har många stora framgångar som behöver vårdas. Jag oroar mig för att ett regeringsskifte kan innebära företrädare som inte prioriterar dessa frågor lika högt. Flera av oppositionens förslag går dessutom i motsatt riktning.
När samtalet rör företagande och varför färre kvinnor än män startar företag pekar Karin Svanborg-Sjövall på skillnader mellan vänstern och borgerligheten, där vänstern ofta återkommer till kvotering.
– Det är ganska avslöjande, både för vilken syn man har på företagande och hur man ser på makt, män och kvinnor.
Borgerligheten, menar hon, utgår snarare från ett meritokratiskt perspektiv.
– Man måste utgå från att det snarare handlar om att män och kvinnor historiskt har valt olika arbetsmarknader, vilket har skapat en könssegregation som påverkar företagandet.
Svanborg-Sjövall betonar att debatten om välfärdsföretagens vara eller icke vara är särskilt olycklig för kvinnliga företagare.
– Kvinnor har ofta arbetat i eller nära välfärdssektorn och sedan startat bolag i områden de brinner för, vilket jag tror har bidragit positivt till utvecklingen. Normaliseringen av företagande i välfärden har varit en viktig faktor bakom att kvinnligt företagande ökat i Sverige. Välfärdsföretagande har gått från att vara kontroversiellt till att bli normalt, och är nu återigen omdebatterat.
Företagande i välfärden är en fråga som engagerar, och delar, Sverige. Svanborg-Sjövall tror att detta kan kopplas till svensk kultur.
– Om den svenska självägande bonden är en grund för vårt starka företagande, kan den också förklara vår svårighet att förhålla oss till vinstbegreppet. Den offentliga sektorn har länge varit normerande i Sverige, och synen på vinst krockar med den normen. Det är ofta där det sticker i ögonen på folk.
Avslutningsvis återkommer vi till en av de stora frågorna i svensk välfärdspolitik: hur valfriheten ska vara både hållbar och trovärdig över tid. Svanborg-Sjövall resonerar kring vad som tidigare har gått snett och vad som krävs framåt.
– Man behöver fortsätta ägna sig åt reformvård. Alla ny typ av lagstiftning för alltid med sig oväntade konsekvenser, vilket man inte har varit snabb nog på att ta tag i tidigare, man har inte riktigt orkat med. Det har man fått plikta för nu.
Hon pekar på att det går att vara både för valfrihet och samtidigt vara kritisk till när det framkommer misstag, fusk och missbruk av olika slag. Svanborg-Sjövall menar att det då är särskilt viktigt att man vårdar reformerna, för att minimera risken att sådant inträffar.
– Slutligen tycker jag att det är viktigt att stå upp för ett gott välfärdsföretagande och inte dra alla över en kam. Vi bör inte haka på en trend av misstänkliggörande av verksamheter bara för att de drivs privat. Det känns som ett ganska naturligt moderat ackord i min värld.
