Matilda Jarbin är hållbarhetschef på Godsinlösen Nordic AB (GIAB) och är även utsedd till en av Sveriges 33 mest framstående unga hållbarhetstalanger. Men hon har fler hattar än så, tillsammans med sin familj driver hon Vismarlövsgården där klimatcertifierat nötkött produceras. Familjen figurerar också i Youtubeserien Framtidsbönder.
– Klimatutmaningarna är det övergripande hotet mot mänskligheten och får mycket fokus inom politiken. Men jag tycker sällan att det är en helhetsbild de arbetar med, utan de fokuserar på olika nischer. Alltför ofta märker jag att kunskap och forskning på området ignoreras.
GIAB har utvecklat en cirkulär affärsmodell där avfall omvandlas till en ekonomisk resurs, ett område där Matilda varit drivande. Hon lyfter pant på mobiltelefoner som ett avskräckande exempel.
– Det tillsattes en utredning om pant på mobiler och i denna blev branschorganisationer och företag – bland annat vi – intervjuade. Resultatet blev tydligt, det är omöjligt att införa pant på mobiler. Detsamma sade forskningen. Men, så inför regeringen det ändå. Varför då slösa tid och resurser om man från början hade bestämt sig? Detsamma gäller kemikalieskatten, som var helt ogenomtänkt i sin utformning.
Som de allra flesta som är kunniga inom klimat och hållbarhet, så understryker Matilda att det är globala frågor och pekar på EU:s gröna giv.
– Den gröna given är ganska tydlig och alla länder inom EU ska följa den. Där är det viktigt att Sverige visar ledarskap – bland annat genom att inte genomföra särlagstiftningar och överimplementeringar av regelverken.
Men, vad kan våra beslutsfattare göra på det lokala planet? Här menar Matilda att företagen som jobbar för omställning och investerar i lösningar som gynnar klimatet borde få mer stöd och att relationerna mellan lokala politiker och företag kan bli mycket bättre. Inte minst då kraven på omställning ökar hela tiden.
– Lantbruket är fascinerande då det är så beroende av bidrag och subventioner och inte alls marknadsmässigt. Många lantbrukare vill göra stora klimatomställningar, men investeringarna är oerhört dyra och de får helt enkelt inte tillräckligt betalt för maten de producerar. Där har beslutsfattarna både i Sverige och i EU något att fundera över. Framför allt vore det kul om marknaden fick styra lite mer, avslutar Matilda.
