Efter valet, när vi förhoppningsvis har en borgerlig regering och borgerligt styre i så många kommuner och regioner som möjligt, tar reformarbetet vid. Då är det viktigt att ha sina principer att falla tillbaka på – att i jobbiga processer eller vid komplicerade beslut alltid kunna ta ett steg tillbaka och dra sig till minnes vad som egentligen är viktigt.
Det handlar om att ha ett svar på vilken sorts samhälle vi vill skapa. Hur mycket individen ska få bestämma själv över sitt liv, vilken roll civilsamhälle och företagande spelar i det goda samhället, hur stor den statliga inblandningen i familjelivet ska vara. I grund och botten är det ofta den principiella övertygelsen som gör att man orkar gå upp på morgonen och kämpa ännu lite extra för ett bättre samhälle, för sig själv, sina grannar och sina barn och barnbarn. För människor man aldrig har träffat, men som man vet plågas av otrygghet eller hedersförtryck.
För mig handlar det om individens största möjliga frihet att forma sitt eget liv. Jag tror att hon kan ta det ansvaret, och att hon därför bör få det. Jag tror att fria samhällen ger den lilla människan och hennes familj de bästa förutsättningarna för ett gott liv, och att den enskilda vet bäst själv vad ett sådant liv innehåller. Staten ska vara stark nog att upprätthålla tryggheten, men samtidigt liten nog att inte stå i vägen för människan själv.
Därför tror jag bland annat på sänkta skatter, ökad valfrihet och en avreglerad arbetsmarknad. Det är en borgerlig berättelse, som förpliktigar till konkret politisk handling, och som kan tjäna som vägledning i pragmatiska policybeslut.
Jag har stort förtroende för att en samlad borgerlighet med Moderaterna i spetsen har många viktiga reformförslag för att bygga ett frihetligare, tryggare och mer välmående Sverige – inte minst om man håller fast vid idéprogrammet.
Då finns all anledning att känna tillförsikt inför valdagen.
