För Maria Malmer Stenergard, ordförande i Riksdagens socialförsäkringsutskott, är frågor som trygghet, rättvisa, ledarskap och jämställdhet tätt sammankopplade med hennes ansvarsområden. På senare tid har det blivit migrationsfrågan som tar den mesta tiden, ett område där alla nämnda begreppen är centrala.
Moderaterna vill se över välfärd kopplat till invandring, där man måste kvalificera sig in på ett systematiskt sätt. De som fått avslag på asylansökan ska återvända så att resurserna vi gemensamt betalar går till de som ska vara i landet.
- Vi måste stå för att det ska löna sig att jobba och att ha jobbat. Svenskar, faktiskt från höger till vänster frånsett extremerna, har skrivit under ett samhällskontrakt där vi avstår en stor del av vår inkomst för att samhället gemensamt ska sköta omsorg, skola, vård, rättsväsende, post och så vidare. Om detta inte fungerar – trots att vi betalar in mer och mer pengar – rivs kontraktet i bitar och drar samhället isär, vilket ger en grogrund för orättvisa och otrygghet.
Detta menar hon främst syns i frågor som pensioner och bidrag till nyanlända. En person som har jobbat hela livet i Sverige kan ha lika stor pension som vad en nyanländ som inte jobbat en endaste dag i Sverige har i olika former av bidrag. Detta upplevs som orättvist och underminerar samhällskontraktet ytterligare.
- Samtidigt måste vi underlätta för i synnerhet nyanlända kvinnor att bli en del av arbetsmarknaden och därmed samhället. En viktig del i detta var att den retroaktiva föräldraledigheten avskaffades i migrationsuppgörelsen 2015-16. Före dess kunde kvinnorna stanna hemma i år efter år och förblev i utanförskap.
Föräldraförsäkringen är något Maria Malmer Stenergard ofta funderar på. Å ena sidan är det en grundläggande liberalkonservativ politik att låta familjerna bestämma exakt hur de ska vilja lägga upp och dela på sin föräldraledighet, men å andra sidan har vi ett mycket generöst och skattefinansierat system som kan gynna ojämställdhet. Detta är en fråga som hon menar att vi måste börja prata mer om inom en snar framtid.
- I mitt utskott är det centralt att se till att det finns ett skyddsnät som håller när det behövs som mest. När man är sjuk, satt ett nytt liv till världen, blir äldre. Men just därför måste vi börja prata mer om storleken på statens åtagande, inte minst inom partiet. Ju större staten blir, desto svårare är det att hålla en stark och bra kvalitet på skyddsnätet. Jag ser en växande risk för att det blir urvattnat, vilket vore olyckligt.
I sammanhanget nämner hon bland annat seniorer, kanske kvinnor med låga pensioner som på grund av en dålig ekonomi varken kan eller vågar lämna sin man även om de både vill och borde.
- Det är verklig otrygghet och tyvärr också situationer vi ofta stöter på. Kvinnorna kan ha varit yrkesverksamma i lågavlönade jobb delar av livet, med uppehåll för längre föräldraledigheter vilket märks i pensionskuvertet. Yngre måste därför uppmärksamma att antal arbetade timmar verkligen spelar roll senare i livet.
Men det finns hopp! Maria menar att det nu finns unika möjligheter att göra större reformer, ett fönster som varit stängt länge.
- Jag vill se att vi går back to basics. Vi ska välja vad vi vill prioritera statens resurser, folkets pengar, på. Och det måste ske nu, för det är många i vårt land som ligger sömnlösa av oro för anhöriga på äldreboenden, för hur det går för barnen i skolan och för hur de ska ha råd med en oväntad utgift. Vi ska våga lyssna på nya idéer om hur vår välfärd ska organiseras och vi ska lägga mer pengar på polis än på studiecirklar. För om vi inte känner trygghet då fungerar inte heller något annat i livet. Det är Maslows trappa, helt enkelt, avslutar Maria Malmer Stenergard.
