Johanna Möllerström har ett imponerande CV. Efter examen från Handelshögskolan i Stockholm doktorerade hon vid Harvard universitetet i USA, har varit professor i Tyskland och är nu professor vid George Mason University i Virginia, USA. I Sverige kan vi ibland läsa hennes texter på ledarsidan i Svenska Dagbladet och hon är också med i arbetsgruppen för Moderaternas nya idéprogram.
I pandemins USA ställs idag krav på munskydd. I våras stängde i princip alla skolor ner och på flera håll i landet är de fortfarande nedstängda. Vad gäller arbetslösheten, som stigit kraftigt som en konsekvens av pandemin, har servicebranschen drabbats hårdast. Det har lett till att arbetslösheten för kvinnor ökar snabbare än för män. Det är också de som haft mest osäkra anställningar och lägst löner redan innan pandemin som blir arbetslösa först, vilket förstärker redan existerande ojämlikheter. Den här trenden är tydligare än vid tidigare kriser.
- Här i USA pratar vi redan nu om ’generation lockdown’. När skolorna stängs så drabbas de barn som redan var utsatta hårdast, och risken att de ärver sina föräldrars utanförskap ökar. Det är det ingen som gillar. Även om USA har stor ekonomisk ojämlikhet så är den generella uppfattningen att alla ska ha samma chanser att lyckas, att utanförskap inte ska gå i arv, berättar Johanna
Hon ser inte lika stora risker i Sverige, framförallt eftersom skolorna är öppna här. Samtidigt visar statistiken att många varit hemma med sjuka barn under våren, och nu under hösten. När barn är hemma under långa perioder så förstärks skillnaderna mellan dem och deras klasskamrater. Om man inte är i skolan så kan inte heller skolan kompensera för olika förutsättningar hemifrån.
En annan effekt av att barnen är hemma är att föräldrarna har ansvar för sina barn samtidigt som de ska arbeta. Många med kontorsjobb har möjlighet, eller till och med uppmuntras, att arbeta hemifrån. För andra står valet mellan att lämna barnen hemma själva eller att helt stanna hemma från jobbet. Den som har försökt arbeta hemma samtidigt som barnen är hemma vet att det milt sagt är utmanande.
Vi vet redan att kvinnor tar större ansvar hemma och just nu förstärks det ytterligare. Inom den akademiska världen ser man att antalet forskningsartiklar som skickas in för publicering har ökat något från män samtidigt som det har minskat från kvinnor. Strukturen med att kvinnan tar ansvar för hem och barn är i allra högsta grad levande.
- Att kvinnor nu förlorar uppemot ett år av sin karriär riskerar vi att se effekterna av under lång tid framöver. Med färre publicerade forskningsartiklar så är det färre kvinnliga professorer imorgon, och med lägre produktivitet på jobbet så missar man en framtida befordran, fortsätter Johanna.
Den typen av ekonomisk kris som pandemin har lett till handlar inte om att vissa företag går omkull för att de har fattat fel beslut, för att deras tjänster inte efterfrågas eller för att någon annan är bättre. Pandemin, med de restriktioner som följer, är en så kallad exogen störning av ekonomin, dvs en faktor som kommit externt ifrån.
- Pandemin illustrerar väl vilken roll vi moderater tycker att staten ska ha, den ska vara liten men stark. Staten ska oftast inte göra särskilt mycket, men i den här typen av krislägen finns en viktig roll för staten att fylla. Med rätt insatser kan fler behålla jobbet och företagen finnas kvar på andra sidan pandemin, så att ekonomin fortfarande fungerar.
Johanna understryker att det är viktigt att dessa tillfälliga stöd verkligen förblir just tillfälliga och att de inte permanentas. En del av en marknadsekonomi är att företag ibland går bra och ibland går dåligt, och offentliga medel ska i vanliga fall inte parera dessa marknadseffekter i någon hög utsträckning. Men under en pandemi är det annorlunda.
Internationellt finns det i flera länder fortfarande en del att göra lagstiftningsmässigt för att öka jämställdheten men enligt Johanna har Sverige nog gjort det mesta av det man kan, det som kvarstår är förändringar av föräldraförsäkringen där hon föreslår en individualisering och/eller en förkortning.
- För att öka jämställdheten i Sverige så är det främst vi som individer som behöver ta ansvar.
Erfarenheterna från pandemin visar att vi fortfarande har strukturer kopplade till kön och att dessa förstärks i den här typen av situationer. Det riskerar att slå igenom de kommande åren för kvinnors ekonomi, framgångar och långsiktigt på pensionen.
- I framtiden kommer pandemins effekter för kvinnor att studeras. Det kommer visa att bristen på jämställdhet spelar roll. Förhoppsvis kan vi dra lärdomar därav som på sikt leder till en ökad jämställdhet.
