Det är en imponerande person man möter i Ebon Andersson. Uppvuxen under enkla omständigheter började hon arbeta fulla dagar som tolvåring. Med kraft, studielängtan och stor arbetsförmåga blev hon så småningom både socionom och filosofie licentiat i nationalekonomi, därefter riksdagsledamot för Högerpartiet och ledare för Högerns centrala kvinnoråd.
Hon föddes 1896 i Majorna i Göteborg, som det sjunde av tolv barn. Lägenheten var på ett rum och kök. Pappan var sjöman och mamman arbetade oftast utanför hemmet. Vid tolv års ålder lämnade hon skolan och arbetade sedan i nio år heltid på en kappfabrik med att plocka bort tråckeltråd och sy i knappar.
På kvällarna gick hon på aftonkurser och när hon var 20 år blev hon ordförande för fackets kvinnliga sektion. Men när fackföreningen kollektivanslöts till Socialdemokraterna reserverade hon sig för utträde: ”Jag hörde till en familj där ingen älskade färdiga åsikter.”
20 år gammal gick hon sommarkurs och fortsatte sedan att studera på Socialinstitutet i Stockholm med hjälp av ett studielån. Samtidigt arbetade hon på bibliotek och på ”ledig” tid läste hon engelska, tyska och latin. Efter socionomexamen läste hon samhällsvetenskap på Stockholms högskola och blev snart också amanuens i nationalekonomi. Krisåret 1932 utsågs hon, som filosofie licentiat i nationalekonomi, till bibliotekets chef.
Genom populärvetenskapliga föreläsningar i bland annat Fredrika Bremerförbundet blev ”doktor Andersson” snart något av en kändis i kvinnokretsar.
Inför stadsfullmäktigevalet i Stockholm 1935 ringde ”en ledande högerkvinna och frågade rakt på sak vilket parti jag tillhörde. Egentligen inget alls”, svarade Ebon, ”men de senaste åren har jag röstat med högern.” Så kom hon huvudstupa in i politiken. Den 11 januari 1937 intog hon, just 40 år fyllda, en plats i andra kammaren. Hon efterträdde sjuksköterskan Bertha Wellin som högerns enda riksdagskvinna.
Ebon drev många frågor, inte minst gällande jämställdhet. Första debatten handlade om skillnaden i lön mellan manliga och kvinnliga folkskollärare. 1945 motionerade hon om rättvisare beskattning av äkta makar. Sambeskattningen innebar att förvärvsarbetande makar kunde tjäna rejält på att formellt skilja sig och ändå ”sedan leva lyckliga tillsammans i alla sina dar”, som Kar de Mumma skrev apropå Ebons motion.
Partibladet Stockholmshögern beskrev 1938 Ebon som ”kunnig, rättfram och ovanligt frispråkig. Då opponenten har ordet följer hon denne ytterst noga och man riktigt ser, huru hon vaktar på varje blotta som en katt vid ett råtthål. Sedan tar hon vid, man riktigt märker hur roligt hon tycker det är att mäta sin intellektuella styrka med motståndarens.”
I boken ”Moderata Pionjärer” finns Ingegerd Troedssons innehållsrika text om henne. Den finns också att ladda ned på Moderata Kvinnors Historias hemsida. Vill du bli imponerad och inspirerad av en av våra föregångare?
Ladda ned och läs!
www.moderatakvinnorshistoria.se
