Fisket i Östersjön har förändrats otroligt mycket sedan min barndom och fram till idag.
Efter kriget kom en period av dåligt fiske. Skötfisket efter strömming som hade varit det helt dominerande fisket gick inte längre att leva av. Fiskarbefolkningen måste söka sig till andra inkomstkällor och många flyttande till fastlandet för att söka jobb.
Ett annat fiske dök upp, nämligen laxfisket med förankrade krokar ganska långt utanför kusten. Man köpte in större båtar för att klara av sjögången. Laxfisket var till en början givande med många och stora laxar. Men även detta fiske avtog då laxen inte längre tog vägen längst vår kust på sin väg norrut utan det verkar som om den gick på andra sidan Östersjön. Ett nytt fiske efter strömming kom igång på 70-talet då strömmingen åter kom in i skärgården i ofattbara stim. Vi åkte ut tidigt på morgonen och med ekolodets hjälp letades ett stim upp , skötarna lades i och redan när underdelen på den nått stimmet så bar det iväg och efter en stund flöt allt upp till ytan och låg där vitt som ett lakan. Jag och hustrun fick en gång 6 ton på fyra skötar. Helt otroligt att det ens var möjligt. Men också det fisket fick ett slut som så mycket annat. Nu kom en annan typ av fiske in i Östersjön nämligen det storskaliga fisket efter strömming, där allt går till djurfoder. Ett ganska oetiskt fiske där trålen är så finmaskig att inget kan passera utan tar allt i sin väg. I dagsläget är det så tomt att det inte ens går att få ihop till en middag. När så strömmingsfisket fick ett slut kom torsken in i stora mängder. Det fiskades ohämmat och stora båtar från andra kuster kom och fiskade upp otroliga mängder. Vi ostkustfiskare sa stopp och belägg men vi fick inget gehör som vanligt. Torskstimmen slogs sönder och samman med den katastrofala följden att några lekar uteblev och allt kraschade. För att kunna överleva på fisket och vad havet gav fick man fiska på andra arter. Då var det mest abborre, sik och andra fjällfiskar.
