Redan innan du blev försvarsminister hade du en ovanligt bred erfarenhet av försvarspolitik. Vad väckte ditt intresse för försvars- och säkerhetsfrågor?
– Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor, särskilt försvars- och säkerhetsfrågor. De berör de yttersta frågorna i samhället – liv och död. Därför har jag alltid närmat mig samhälls- och statsvetenskap med fokus på internationella frågor.
Hur såg din väg in i politiken ut?
– Jag brukar beskriva mig själv som en ”late bloomer” i politiken. Mellan 20 och 28 års ålder bodde jag utomlands och engagerade mig därför politiskt först i början av 2000-talet. Det började i kommunfullmäktige hemma i Arvika, följt av uppdrag som förbundsordförande för Moderaterna i Värmland, sakkunnig i riksdagen och senare kanslichef för Moderaterna i Europaparlamentet. Parallellt hade jag en tydlig internationell inriktning, med erfarenheter från USA, Frankrike och Storbritannien.
– Det var under min praktik i den amerikanska senaten som mitt politiska intresse verkligen väcktes. När man gick genom Rayburn Building i Washington kunde man på långt håll se vem som var tjänsteman och vem som var folkvald. Då insåg jag att jag hellre ville skriva mina egna tal än andras.
Spännande. Då har du haft lite olika positioner inom politiken?
– Ja! Som riksdagsledamot har jag bland annat suttit i justitieutskottet, varit vice ordförande i EU-nämnden och ordförande i försvarsutskottet samt engagerat mig i Nordiska rådet. Samtidigt har jag haft en stark lokal förankring i Värmland. Jag är tredje generationen med koppling till jordbruket, och mötet med människor hemma har varit lika viktigt som de internationella uppdragen.
På några år har försvaret gått från att vara ganska lågt prioriterat till att bli en av de högst prioriterade frågorna. Vad betyder ett starkt försvar för dig?
– Medvetenheten om säkerhetsläget är i dag helt annorlunda än för bara några år sedan. Vi kan inte längre ta fred för given. Samtidigt handlar det inte om att vara rädd, utan om att vara förberedd. Därför har vi ökat försvarsinvesteringarna kraftigt, från 75 till 175 miljarder kronor. Det är en av de största samhällsreformerna i modern svensk historia, och den görs för att vi ska kunna försvara oss själva och våra allierade.
Hur skulle du säga att engagemanget i frågan har förändrats över tid?
– Engagemanget har ökat markant de senaste åren. Fler människor och politiska aktörer förstår nu att säkerhet inte kan tas för given, och att ett starkt försvar är avgörande för fred och stabilitet. Tidigare kunde försvarsfrågor uppfattas som abstrakta, men i dag har det blivit ett naturligt samtalsämne.
Vad hade hänt om det blev krig i Sverige i dag?
– Vi skulle inte stå ensamma. Tidigare kunde man bara hoppas på stöd från andra länder. Nu kan vi vara säkra genom vår djupa integration i Natos gemensamma försvarsplaner och de bindande försvarsgarantierna. Skulle Ryssland angripa, skulle konsekvenserna bli stora för dem. Kriget i Ukraina har redan kostat Ryssland enorma förluster och avskräckningen är stark. Det viktigaste nu är att hålla fast vid stödet till Ukraina så länge som behövs, för att säkerställa fred och stabilitet i vår region.
Det svenska försvaret genomgår den största upprustningen sedan kalla kriget. Vilka är de viktigaste förändringarna för att Sverige ska vara rustat för de säkerhetshot vi står inför?
– Det mest akuta är att snabbt omsätta stora resurser i starka och samövade krigsförband med rätt materiel och personal. Det är avgörande både för att skapa avskräckning och för att kunna försvara landet om det värsta skulle inträffa. Men det handlar också om en strategisk och mental förändring. Vi försvarar inte bara Sverige inom våra egna gränser, utan tillsammans med våra allierade: Finland, de baltiska länderna och de inom Nato.
– Natos högste militära befälhavare har kallat Sverige för en “model ally”. Vi har till exempel en mekaniserad bataljon i Lettland, ansvarar för vissa Nato-aktiviteter i Finland och har Gripenplan på Island. Det visar att vi bidrar till stabilitet och säkerhet tillsammans med våra allierade på sätt som inte var möjligt tidigare. Framöver räknar vi med ett fortsatt starkt samarbete inom Nato, samtidigt som Europa och Sverige måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet.
Finns det konsensus kring det i Europa?
– Ja, det finns en tydlig samsyn på ett sätt jag inte tidigare upplevt. Vid Natos toppmöte i Haag enades de europeiska allierade om att höja försvarsutgifterna till 5 procent av BNP, 3,5 procent till militära utgifter och 1,5 procent till civilt försvar, Ukrainastöd och infrastruktur. Det finns en helt annan medvetenhet i dag om att detta är nödvändigt. Det minskar beroendet av USA och balanserar den transatlantiska relationen.
Avslutningsvis, hur ser du på relationen mellan försvarsmakten och samhället? Hur kan vi öka försvarsviljan hos svenska folket?
– Förtroendet för försvarsmakten har ökat kraftigt och är i dag ett av de högsta bland svenska myndigheter, vilket är positivt. Försvarsvilja handlar om medborgarnas beredskap och motivation, angrips Sverige måste vi samlas och ta gemensamt ansvar. Ukraina har tydligt visat hur avgörande samhällelig motståndskraft och beslutsamhet är. Det är den styrka och sammanhållning vi också vill bygga i Sverige.
