PISA är en välkänd internationell studie om 15-åringars kunskaper inom läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Studierna följs mycket noga av landets skolfolk och politiker och tas ofta som tecken på huruvida regeringarna är framgångsrika eller ej i sin skolpolitik. Den senaste PISA-undersökningen kom 2023 och var närmast ett ras för Sveriges del.
PIAAC, Program for the International assessment of adult competences, är det däremot få som har hört talas om. PIAAC har inte alls så lång historia som PISA. Men det är också en kunskapsmätning som utförs av OECD, nu för andra gången. Det som mäts är läsning, räkning och problemlösning bland människor födda 1957–2006 i 31 länder. I Sverige deltog 3700 personer.
PIAAC visar att kompetensnivån är högst i åldersgruppen 25–34 år, både i Sverige och internationellt. 16–24 åringarna har inte studerat färdigt och 55–65-åringarna har i allmänhet en lägre utbildningsnivå.
Totalt, med alla åldersgrupperna, hamnar Sverige på en hedrande tredjeplats efter Finland och Japan. Men i den äldsta gruppen, 55 plus, är Sverige bäst av alla deltagande länder! Och i den gruppen har vi också lägst andel svagpresterande. Det positiva resultatet förklaras av den svenska kulturen med kurser, fortbildningar och kompetenshöjning. I Sverige är vi vana vid och positiva till det livslånga lärandet, men så är det inte alls i andra länder.
Tyvärr använder vi inte oss av äldres kunskaper och kompetens fullt ut, ty trots att äldres förmåga finns, bromsas möjligheterna att ta den tillvara på grund av omfattande åldersdiskriminering. Allt fler vill och kan arbeta längre. Forskning visar att såväl lärande som utveckling och kreativitet är möjlig långt upp i åren. Man är inte slut i arbetslivet för att man fyllt 65 eller 75 år. När det gäller synen på äldre ligger vi i Sverige långt efter andra länder.
Åldersdiskriminering måste motarbetas på alla nivåer och i alla sammanhang!
